Vattenpipa – en annan variant

Vattenpipor är ett relativt nytt fenomen i västvärlden och har blivit omåttligt populärt, särskilt bland ungdomar. Ett annat namn för den är nargile, som betyder kokosnöt på persiska. Behållaren var ursprungligen gjord av kokosnöt, därav namnet. Den kommer ursprungligen från Indien, men röks mycket i mellanöstern och ofta under sociala sammanhang. Smaken och doften är dessutom söt, vilket gör det lätt att inhalera. Tobaken som används, kallas för melasstobak och man smaksätter den med olika aromer, däribland frukt. Vill man, kan man även använda örter som inte klassas som tobak, men som smakar ungefär likadant. Även blandningar av tobak, melass och glycerin kan läggas i pipan och kalls då för shisha. Man kan även köpa till filter för att minska nikotinmängden.
Att köpa tobak i Sverige, kräver att man fyllt 18 år, men vattenpipan i sig kan vem som helst köpa.

hookahHur röker man då vattenpipa, kan man fråga sig. Jo, överst på pipan sitter en behållare där man placerar tobaken. När den är placerad lägger man på lite aluminiumfolie med små hål i och över den en glödande träbrikett, med ytterligare ett lager aluminium, detta pga. lufttillförseln. Behållaren ska fyllas med vatten, helst med rosenvatten som röken passerar genom för att filtreras innan den ska inhaleras.

Rök från en vattenpipa både luktar och smakar mildare än vanliga cigaretter, men det är dock lika farligt att röka vattenpipa som annan tobak, vilket är viktigt att tänka på då en session med vattenpipa brukar ta ganska lång tid. Man drar i sig större mängder rök med en vattenpipa än med t.ex. en cigarett. Precis som med vanliga pipor, ska även vattenpipan användas med måtta. Man ska också tänka på smittorisken med vattenpipor eftersom munstycket delas av flera personer. Sjukdomar som munherpes och förkylningar smittar alltså lätt på detta sätt, så det är bra om man gör rent munstycket ordentligt eller köper en vattenpipa med flera munstycken om man ska dela den med andra människor.